2017 - Prien am Chiemsee
Varför Chiemsee 2017
Resmålslottning infördes inför 2012 års resa. Årets resmål drogs av Ola som hade Munchen som flygdestination.
Under lottningsproceduren som försiggick hemma hos Anna o Anders så deltog även Berit och Henry via webben
Avresedatum var den 19/10 Själva resan bokades som vanligt vid middagen och även den här gången verkade allt fungera ua!!! Ja inte för Bettan och Q förstås men det måste vara något genetiskt......
Ett arbete sattes igång för att lokalisera plats för boende och utflyktsmål
Prien am Chiemsee blev slutmålet och boendet på Zum Fischer am See. Samhället (byn) ligger 130 km sydost från Munchen
Resmålslottning infördes inför 2012 års resa. Årets resmål drogs av Ola som hade Munchen som flygdestination.
Under lottningsproceduren som försiggick hemma hos Anna o Anders så deltog även Berit och Henry via webben
Avresedatum var den 19/10 Själva resan bokades som vanligt vid middagen och även den här gången verkade allt fungera ua!!! Ja inte för Bettan och Q förstås men det måste vara något genetiskt......
Ett arbete sattes igång för att lokalisera plats för boende och utflyktsmål
Prien am Chiemsee blev slutmålet och boendet på Zum Fischer am See. Samhället (byn) ligger 130 km sydost från Munchen
Torsdag 19/10 AVRESA
Allt startade en torsdagsmorgon i oktober. Resmålet var München men bo orten Prien am Chiemsee sydost om M. ner mot de Bayerska alperna och Österrikes gräns. Snöpligt nog kunde Ingrid och Ola, årets resmålsbestämmare inte åka med av familjeskäl, Men som vanligt hade han gjort en gedigen research och lagt upp olika sevärdheter på hemsidan. Ett förslag till program följdes i stort sett punkt till pricka. Färden upp till Arlanda gick utan missöden för våra två chaufförer, Q och Igge.
I säkerhetskontrollen blev Anders av med sin lilla fickkniv och i Taxfree sin Xanthe päron konjak. Snöpligt men ingen tax free till Deutschland. Jaja när dessa små fadäser lades till handlingarna så kunde vi möta upp med Norrlänningarna Henry och Berit. Alltid lika kul med dessa positiva och glada människor. Det är som igår fastän det ofta är ett helt år.........sen man möttes. Sedvanlig öl och macka intogs efter att vi köat en bra stund, i alla fall Lisa.
Sen var det på planet och efter en kort flygtur, dryga 2 timmar, landade vi på Münchens internationella flygplats. Det blev en ganska lång promenad och inte helt lätt att hitta fram till vår biluthyrning. Anders var inställd på att köra men Igge och Q var mer på hugget och följde Roffi till disken. Efter ett par minuter vid disken kom man till punkten att körkorten skulle fram. För Q gick det en kall kår genom kroppen, en omistlig känsla kom över honom. Visst f......n som Henry skulle uttryckt det, plånboken ligger i fickan till sätet framför honom i planet. Språngmarsch, ja i alla fall så fort som det kan gå för en 60-åring med utslitna knän, följde. Efter en kvart var en svettdrypande man tillbaka, men tyvärr tomhänt. I bemärkelsen att köra, hade det ingen betydelse då hans plats vid disken redan hade tagits av Anders. På sin jakt efter plånboken hade Q inte heller märkt något större inslag av kundservice vilket naturligtvis också påverkade hans redan nedstämda humör. Hursomhelst så fick vi ut våra bilar, en MB och en Passat, bokade av Roffis och Kaijas svärdotter Linnea. Mycket fina bilar och det beslutades att Igge skulle få chansen att köra först. Det började väl sådär kan man säga, fel högersväng istället för vänstersväng direkt vid flygplatsen. (Var fanns kompassen Tjusberg?) Efter en riktningskorrigering hamnade vi ånyo efter 15 minuter i en "turn around" situation där bil två tappades bort eller kanske rättare sagt gjorde ett eget vägval. På håll såg vi den mäktiga Allianz Arena innan vi svängde in på ringleden som tog oss förbi München och ledde oss in på Autobahn mot Salzburg. Efter några kilometer på AB så kunde vi återigen mötas på en vägkrog för en bit mat. Q hade en svettig tid som han mestadels tillbringade med telefonen i sin hand för att spärra alla sina kort. Med mättade och i vissa fall också lättade magar/blåsor så for vi vidare mot vårt slutliga mål. Vårt hotell låg vid den stora sjön (största insjön i Bayern) Chiemsee några kilometer från huvudorten Prien am Chimsee.
Efter inkvartering som gick smidigt för alla utom Henry och Berit som till en början inte fick någon Schlüssel. Nåväl det löste sig ganska snart efter en liten promenad i omgivningen runt sjön. Vi lyckades sniffa oss till en liten bar på campingen som var granne med hotellet. Äntligen fick vi till den Aperol Spritz som vi väntat på sedan den misslyckade varianten i Wien. Här bjöds det dock på förstklassig vara. En utmärkt uppladdning för vår första middag. Som sagt på hotellet väntade en utsökt middag. Några valde kött, andra fiskrätter. Tror att alla var väldigt nöjda med vad som bjöds. Nånting hade dock hänt vad gäller drickat. De sedvanliga 4 karafferna med vin uteblev. Uppenbarligen ett trendbrott. Hoppas att det är tillfälligt och att karafftänket återvänder med de två uteblivna resenärerna.
Allt startade en torsdagsmorgon i oktober. Resmålet var München men bo orten Prien am Chiemsee sydost om M. ner mot de Bayerska alperna och Österrikes gräns. Snöpligt nog kunde Ingrid och Ola, årets resmålsbestämmare inte åka med av familjeskäl, Men som vanligt hade han gjort en gedigen research och lagt upp olika sevärdheter på hemsidan. Ett förslag till program följdes i stort sett punkt till pricka. Färden upp till Arlanda gick utan missöden för våra två chaufförer, Q och Igge.
I säkerhetskontrollen blev Anders av med sin lilla fickkniv och i Taxfree sin Xanthe päron konjak. Snöpligt men ingen tax free till Deutschland. Jaja när dessa små fadäser lades till handlingarna så kunde vi möta upp med Norrlänningarna Henry och Berit. Alltid lika kul med dessa positiva och glada människor. Det är som igår fastän det ofta är ett helt år.........sen man möttes. Sedvanlig öl och macka intogs efter att vi köat en bra stund, i alla fall Lisa.
Sen var det på planet och efter en kort flygtur, dryga 2 timmar, landade vi på Münchens internationella flygplats. Det blev en ganska lång promenad och inte helt lätt att hitta fram till vår biluthyrning. Anders var inställd på att köra men Igge och Q var mer på hugget och följde Roffi till disken. Efter ett par minuter vid disken kom man till punkten att körkorten skulle fram. För Q gick det en kall kår genom kroppen, en omistlig känsla kom över honom. Visst f......n som Henry skulle uttryckt det, plånboken ligger i fickan till sätet framför honom i planet. Språngmarsch, ja i alla fall så fort som det kan gå för en 60-åring med utslitna knän, följde. Efter en kvart var en svettdrypande man tillbaka, men tyvärr tomhänt. I bemärkelsen att köra, hade det ingen betydelse då hans plats vid disken redan hade tagits av Anders. På sin jakt efter plånboken hade Q inte heller märkt något större inslag av kundservice vilket naturligtvis också påverkade hans redan nedstämda humör. Hursomhelst så fick vi ut våra bilar, en MB och en Passat, bokade av Roffis och Kaijas svärdotter Linnea. Mycket fina bilar och det beslutades att Igge skulle få chansen att köra först. Det började väl sådär kan man säga, fel högersväng istället för vänstersväng direkt vid flygplatsen. (Var fanns kompassen Tjusberg?) Efter en riktningskorrigering hamnade vi ånyo efter 15 minuter i en "turn around" situation där bil två tappades bort eller kanske rättare sagt gjorde ett eget vägval. På håll såg vi den mäktiga Allianz Arena innan vi svängde in på ringleden som tog oss förbi München och ledde oss in på Autobahn mot Salzburg. Efter några kilometer på AB så kunde vi återigen mötas på en vägkrog för en bit mat. Q hade en svettig tid som han mestadels tillbringade med telefonen i sin hand för att spärra alla sina kort. Med mättade och i vissa fall också lättade magar/blåsor så for vi vidare mot vårt slutliga mål. Vårt hotell låg vid den stora sjön (största insjön i Bayern) Chiemsee några kilometer från huvudorten Prien am Chimsee.
Efter inkvartering som gick smidigt för alla utom Henry och Berit som till en början inte fick någon Schlüssel. Nåväl det löste sig ganska snart efter en liten promenad i omgivningen runt sjön. Vi lyckades sniffa oss till en liten bar på campingen som var granne med hotellet. Äntligen fick vi till den Aperol Spritz som vi väntat på sedan den misslyckade varianten i Wien. Här bjöds det dock på förstklassig vara. En utmärkt uppladdning för vår första middag. Som sagt på hotellet väntade en utsökt middag. Några valde kött, andra fiskrätter. Tror att alla var väldigt nöjda med vad som bjöds. Nånting hade dock hänt vad gäller drickat. De sedvanliga 4 karafferna med vin uteblev. Uppenbarligen ett trendbrott. Hoppas att det är tillfälligt och att karafftänket återvänder med de två uteblivna resenärerna.
fredag 20/10 BERCHTESGARDEN och Königsee
Efter en hyfsat god natts sömn i något hårda sängar och en mycket bra frukost äntrade vi återigen våra bilar. Kosan styrdes mot Örnnästet eller Kehlsteinhaus som det officiellt heter. En ringlade serpentinväg och en buss tog oss upp till en P-plats som låg på toppen av ett berg drygt 1800 m ö havet. Efter en 150 m promenad in i berget så lyfte en hiss oss de sista 50 meterna upp till huset.
Här kunde Hitler ta emot besökare och ha möten i avskildhet. Vi fick dock klart för oss att det inte varit så många tillfällen som han utnyttjat huset. Genom att ta oss upp på ett gigantiskt flyttblock som inlandsisen släppt av så kunde vi slå 100-klubbens höjdrekord från Bergamoresan. Höjden 1878 m ö h är nu det nya rekordet. Den stora behållningen av detta besök var kanske den Wunderschöna utsikten åt alla håll, bl a kunde vi beskåda Salzburg von oben.
Efter en hyfsat god natts sömn i något hårda sängar och en mycket bra frukost äntrade vi återigen våra bilar. Kosan styrdes mot Örnnästet eller Kehlsteinhaus som det officiellt heter. En ringlade serpentinväg och en buss tog oss upp till en P-plats som låg på toppen av ett berg drygt 1800 m ö havet. Efter en 150 m promenad in i berget så lyfte en hiss oss de sista 50 meterna upp till huset.
Här kunde Hitler ta emot besökare och ha möten i avskildhet. Vi fick dock klart för oss att det inte varit så många tillfällen som han utnyttjat huset. Genom att ta oss upp på ett gigantiskt flyttblock som inlandsisen släppt av så kunde vi slå 100-klubbens höjdrekord från Bergamoresan. Höjden 1878 m ö h är nu det nya rekordet. Den stora behållningen av detta besök var kanske den Wunderschöna utsikten åt alla håll, bl a kunde vi beskåda Salzburg von oben.
En slingrande färd nerför serpentinvägen gav fina vyer över dalen där nästa resmål för dagen låg, Königsee. Vi hann med en snabbfika innan vi klev på båten som tog oss ut på den i stort sett spegelblanka sjön. Vi fick platser längst bak i båten vilket skulle visa sig vara mycket värdefullt. Plötsligt gjordes ett stopp mitt i sjön. Guiden tog fram en trumpet och stötte fram toner som besvarades med eko från bergväggen vi stannat framför. Mycket mäktigt och en märklig upplevelse. Nåväl färden fortsatte i sakta mak när Roffis alltmer trängande b...a gjorde sig påmind. Det slutade inte bättre än att ett annat instrument halades fram och ut över relingen. Det hela sköttes på ett förvånansvärt diskret sätt vilket vi kan tacka akterplatsen för.
Königsee bjöd på mycket vackra vyer, med spegelblankt vatten och höga branta bergs sidor och fjäll. Som i en sagobok. På slingrande vägar, kanske inte den absolut närmaste och bästa vägen tog vi oss mot kvällen tillbaka till vårt hotell. Ånyo väntade en utsökt middag på restaurangen som klassas som en av Tysklands bästa fisk restauranger. Nämnas kan att vädret denna dag visade sig från sin allra bästa sida. Strålande sol och 20 grader i luften. Kan man begära mera i oktober? 5 dgr senare snöade det på Kehlsteinhaus! |
|
Lördag 21/10 Prien m Chiemsee - Herreninsel och Frauneninsel
Roffi och Igge hade sin vana trogen lite svårt att sova på morgonen, varför de tagit en tur in till byn och rekat lite för dagen resa. Att hitta till parkering och färjehamnen var därför inget problem. Till frukost hade Henry och Berit gjort sig fina med "Noniin tröjor". Noniin är ett finsk uttryck för lite av varje när inte något annat finns att säga, eller hur var det? Ånyo en båttur alltså, denna gång på Chiemsee och ut till ön Herreninsel. En hyfsat lång promenad i lätt duggregn väntade efter den 30 minuter långa båtturen. Promenaden tog oss till en kopia av Versailles, kallat Herrenchiemsee. Det uppfördes av Ludwig den II av Bayern. Han hyste en stor beundran för Ludvig den XIV och uppförde detta slott som en hyllning till denne. Det blev en intressant rundvandring med engelsktalande guide i det inte helt färdiga slottet. Vi hann sedan med en lunch innan båten tog oss vidare till Fraueninsel, en betydligt mindre ö utan slott, men med en pittoresk småhus bebyggelse. Efter en liten promenad hamnade vi på ett café där kaffe i olika form intogs liksom en del deliciösa bakverk och glass. |
|
Båtturen hem förflöt i lugnan ro och sedan vidtog eftersök i byn efter en restaurang där kvällens middag kunde ätas. Efter ett par vändor fram och tillbaka så lyckades Igges bil lokalisera ett av de hak som Ola rekommenderat. Bord beställdes och vi återvände efter 1 timme till stället. Det blev sanna min ord en märklig upplevelse. Väldigt lite personal. Beställning av dryck gjordes och tyvärr kom bara 1 vinflaska in. Vi räknade naturligtvis med att en andra flaska skulle komma efter test av den första. Men trots ett antal påstötningar dök ingen flaska upp förrän efter 40 minuter. Förmodligen var det stängt på närmaste livsmedelsbutik. Här beställdes också in riktigt rejäla köttbitar. Väntetiden för dessa var också av ett rekordslag. Helt plötsligt började det hända saker och in med maten kom en kvinna som suttit vid ingången och välkomnat oss. Möjligen en delägare , eller.....? Hon fipplade i alla
fall omkring och lyckades slå Igge i huvudet och försökte trösta honom genom kramar. Hon var hela tiden på glatt humör och förmodligen något lite förfriskad. Hursomhelst så blev det ganska roligt och slutade med att stället bjöd på snaps och kaffe. Tilläggas kan att maten var suberb. Kvällen slutade gott till allas belåtenhet.
fall omkring och lyckades slå Igge i huvudet och försökte trösta honom genom kramar. Hon var hela tiden på glatt humör och förmodligen något lite förfriskad. Hursomhelst så blev det ganska roligt och slutade med att stället bjöd på snaps och kaffe. Tilläggas kan att maten var suberb. Kvällen slutade gott till allas belåtenhet.
Söndag 22/10 MUNCHEN och HEMRESA
Hemresedagen, alltid lika tungt att gå upp och veta att det snart är slut. Men i och med att flyget gick sent på kvällen så blev det en hel dag att spendera i München. 1:a målet var Engelska Trädgården. En stor mycket vacker park i utkanten av M. Säkerligen ett fantastiskt utflyktsmål på sommaren. En kopp choklad, Cappucino eller Kaffe samt en bakelse fick avsluta besöket. Färden gick vidare till Olympiad området från 1972. Den mäktiga Olympiastadion skymtades men det belv inget besök då kassan inte räckte...... Däremot så tog ett gäng chansen att ta en tur upp i Olympiatornet med en imponerande utsikt över staden och omgivningarna. Vi fick då också känslan för hur vackert hela området är och en blick över Olympiabyn där ett antal Israeler blev ihjälskjutna under spelen. En mörk händelse. Nåväl tiden gick och vi hade ännu ett mål att pricka av på vår "Bucket list", HofBräu Haus i centrala M. Vilken jättesal ,eller rättare sagt vilka jättesalar där det serverades Bier i massor samtidigt som det spelades stämningsfull "Hompa-hompa" musik av blåsorkestern. En fascinerande upplevelse. Nu började resan i alla fall närma sig sitt slut. Bilarna styrde åter kosan mot M's flygplats och nu fick vi studera Allianz Arena på lite närmare håll. Efter sedvanlig full tankning av bilarna så kunde de återlämnas till de rättmättiga ägarna. Vi var nöjda och belåtna att få ha lånat dem ett tag. Flygresan hem gick bra och väl hemma så lyckades också Q snirkla sig ut från Beta trots avsaknaden av sitt instämplade kreditkort. |
|