2012 - Wien
Varför Wien 2012?
Med denna resa införde vi en ny strategi för val av resmål. Lottning infördes och först att få välja var Bettan som slog till med Wien. I och med att hon vann så får inte hon delta i lottdragningen förrän alla har fått välja.
Damerna tog på sig att boka hotell, vilket gjordes och valet föll på City hotell Tabor som ligger strax utanför själva stadskärnan (15 min att gå).
Torsdag 11/10
Som vanligt startade vi hos Lindqvists på Tegelängsvägen för gemensam resa till Arlanda. Planet avgick 15.40 och vi var inbokade med Niki.
Pga. av lite olyckliga omständigheter så blev det ett visst kvinnofall, både Kaijan (gipsad, stressfaktur i foten) och Lotta (utbildning pga. jobbyte) kunde inte åka med, detta belyste vår ännu inte så väl fungerande hantering av reseupphandlingen. Nåväl sådant får vi lösa till nästa resa.
Resan till Arlanda gick ua så vi hann med att ta en öl och Jägermeister för herrarna och vin till damerna efter incheckningen. Planet var välfyllt men Airbus 320 har gott om utrymme för benen så den 2 timmar långa resan gick väldigt smidigt. Q hade varit kontakt med hotellet och genom detta bokat en buss som skulle hämta oss vid flygplatsen. Tros att flygplatsen i Wien inte tillhör de större så har i alla fall jag aldrig gått så långt för hämta väskan. Nåväl efter en något skakig resa till hotellet (bilproblem?) så stökades incheckningen undan och vi samlades i receptionen för uppstart. Den något korta tiden vi ska tillbringa i Wien ställer krav på snabba förflyttningar så siktet ställdes in på Pratern med tillhörande restaurangbesök på Eisvogel en stadtgasthaus med gott rykte. Skönt att röra på benen och efter c:a 20 minuters rask promenad skymtades Pratern och även den tänkta middagsplatsen. MEN trots en nästan tom restaurang så släpptes vi inte in! Hela restaurangen var tydligen bokad..... Normalt sett borde det finnas en plan B vilket det egentligen också gjorde men den hade försvunnit på vägen till Pratern. Då hungern gjorde oss alltmer desperata, så valdes matstället utifrån klart felaktiga kriterier. Hade vi gått 200m till så hade plan B gått till verket med att ta in på Schweizerhaus. Nåväl varför gråta över spilld mat.
Det blev Restaurant zum Holländerschiff och vi kan bara skylla på oss själva. Visserligen var minsta hamburgarna av XXXL size men lämnade mycket övrigt att önska. Maten kändes lite sekunda och servicen var inte bra. Nej absolut inget som kan rekommenderas trots storleken på hamburgarna.
Fredag 12/10
Dags för stora rundan som skulle innehålla Stefansdomen, Hundertwasserhaus och Schönbrunn - tufft men inte omöjligt. GPS:en ställdes in på Stefansdomen där en guidad tur i katakomberna stod först på listan som började kl 10.00 så vi tänkte anlända till kyrkan i god tid innan. Vilket skedde och vi kom med första gruppen ner i katakomberna (turerna gick varje heltimme). En mycket elegant guidning av en man som kunde sin sak. Katakomberna var egentligen från början en begravningsplats för alla som har råd/rätt till detta. Men det var ju stor skillnad på hur guds utsända, rika medborgar och gemene man hanterades.
Massgravarna under jord stängdes 1783 pga. av den lukt som kom nerifrån katakomberna och spreds uppåt i kyrkan.....
Mozarts begravning hölls i kyrkan 1791 så hans kvarlevor hamnade utan staden i en massgrav utan någon märkning.
Efter denna nedstigning till Hades närområde kändes en tur uppåt mot det mer andliga nödvändigt så det blev omgående hissen upp till himmelen, ja inte riktigt men närmare 60 m uppåt blev det i Norra tornet vilket var alldeles tillräckligt för att få en strålande utsikt över Wiens stadskärna. Däruppe kunde man även beskåda Pummerin en 20 ton tung kyrkklocka som gjutits av kanonkulor, rester från den misslyckade turkiska belägringen av staden.
Det vimlade av försäljare utanför kyrkan som huvudsakligen sålde biljetter till olika arrangemang. Tjusberg hade uttalat önskemål att gå på konsert där wienermusik av mästarna Mozart och Strauss var huvudtema. Och ser man på, av någon märklig anledning står där en kvinna och säljer biljetter till något liknande, hennes säljstrategi gick inte att motstå så det slutade med att vi stod där med 8 biljetter, varav två barnbiljetter!
Glad och uppsluppna att ha gjort en bra deal söktes ett konditori upp, Café Heiner blev målet. Att inte besöka ett riktigt konditori när man är i Wien är närapå straffbart, utsökta bakverk serverat med omsorg och service, eller Roffi som tog en Gulaschsoppa i bakelsernas tempel även han bemött med samma service och kvalitet. Nu blev kartfokus på att hitta rätt väg till Hundertwasserhaus, även en avstickare för att hitta konsertlokalen, med alla rutinerade skogsmullar så var det ingen match. Vi sprang rakt på den märkliga byggnaden som även är ett av Wiens mest populära turistmål.
Efter Hundertwasserhaus var det nödvändigt med mat. Så GPS:en ställdes in på lunch. Denna intogs på Trattoria Frederico 2, Untere Weißgerberstraße. Suverän mat och bra servering fick oss att koppla av. Några av deltagarna provade även en av Trattorian rekommenderad Grappa, allt för matsmältningen.
Allt var nu klart för besöket på Schönbrunn Wiens absolut mest populära turistmål. U-bahn gällde, vilket fungerade utmärkt som transportmedel.
Vid ankomsten så togs beslut att inte besöka själva slottet utan endast parken och dess begivenheter. Marsch upp till Gloriette stod på schemat dock var vi tvungna att lämna åldermannen kvar i parken (Mintuuabstinens?) vilket gjorde att vi inte besökte caféet. Hela anläggningen var absolut en av de mest välskötta och vackra som jag personligen sett, ändå missade vi Palmenhaus och Tiergarten pga. stängningstiden, dessa skall ju också vara speciella.
Middagen intog vi på en kvarterskrog nära hotellet, rekommenderat av receptionen, vilket inte var någon större succé. Samtidigt på också VM-kvalmatcher i fotboll vilket kanske påverkade besöket.
Som tröst klämdes en eller flera nattfösare (bl.a.av märket Averna) på Madiani vilket låg alldeles bakom vårt hotell, kan rekommenderas. Låg även ett Vinotek som granne....
Lördag 13/10
Var bara och hålla farten uppe från fredagen. Förmiddagen skulle innebära splittrad grupp, några skulle till Spanska Ridskolan och några satsade på att möta riktiga Donau. Efter det samlades vi vid Michaelerplatz där några redan hade tagit förfriskningar på Café Griensteidl. Trots detta gnagde tydligen hungern hos vissa, bara efter några kvarter valde vi att svänga in på en Italiensk restaurang. Ok mat och dryck med hyggliga priser trots att vi var mitt i turistområdet. Tyvärr missade vi att ta namnet, Restaurangen ligger granne med Il Melograno som är betydligt dyrare. Stärkta anträddes marschen mot Belvedere och Karls Kirsche.
Efter en halvtimmes vandrande var det dags att leta efter ett vattenhål. Mitt emot Karls Kirche och ovanför U-bahn stationen Karlsplatz, vilket område man för övrigt avråds från att besöka kvällstid, låg ett café eller vad det nu var. En riktig flopp. Som sades vid bordet, den var inte möjlig att betygsätta.
Till Karls Kirche togs entré som var såpass hög att en viss irritation uppstod, så vi gick bara förbi kyrkan. Överhuvudtaget kändes inte kyrkan med dess omgivning som något man behöver besöka. Nu var vi nära Belvedere, strax innan fann vi ett ryskt monument som var "en gåva från de sovetiska soldaterna som lyckades befria Wien från de fascistiska svinen". Det var det tolkning vi kom fram till när vi översatte den ryska texten på tavlorna, skall väl tilläggas att ryska inte tillhör de språk som vi behärskar. Belvedere låg mitt inne bland bostadskvarteren och var ett synnerligen elegant slott dock var inte omgivningen på långa vägar lika vacker som Schönbrunns, men ändå värd ett besök. Efter Belvedere var återfärd till hotellet planerad, detta med spårvagn till station Pratern. Ingen biljettautomat hittades dock men det hindrade inte merparten att kliva på tricken som kom. Det var dock några som satt i spårvagnen med dåligt samvete......
Middagen intogs på restaurang Bieramt som vi slumpmässigt valde pga. dess läge nära vårt konserthus. Ett alldeles ypperligt val. Maten höll hög klass och även vinet vi tog in, TRIAS Cuvée var alldeles utmärkt. Hade även hausgemachte spätzle som beilagen vilket Tjusberg tog in. De kunde också blanda till en hygglig spritze allt enligt överinseende av Q som äntligen fick till den.
Nu var vi framme vid den sista punkten på det späckade fredagsschemat. Wienersängerknaben skulle inte sjunga dit vi skulle även om det var i en skolbyggnad (Imperial Hall Haus am Beethoven Platz Beethoven Platz 1 A - 1010 Vienna). Lite funderingar fanns det nog bland oss när vi satte oss i aulan, mycket med tanke på den kolossala prisreducering som var på biljetterna.
Men bortsett från hårda stolar var konserten av mycket hög klass och musikerna i Vienna Royal Orchestra kunde sin Mozart och Strauss. Fanns dock ingen konferencié utan det gneds och blåstes på i en takt som kunde ha gjort rappare avundsjuk. Konserten var sevärd och en kul avslutning. Tanken fanns att efter konserten besöka något vattenhål i Wiens centrum men det blev en glass och sedan tillbaka till hotellet, där en flaska sekt beställdes + lite annat. Ska tilläggas att Tjusberg är en stor beundrare av sekt vilket också tydligt har framkommit under denna weekend.
Söndag 14/10
Inget utrymme fanns annat än transport med samma buss till flygplatsen för hemresa (avgång 11.05). En hemresa som endast gjorde av 7 st, Ingrid skulle stanna kvar och jobba en dag.
Vi anlände i god tid till flygplatsen, alla biljetter var ok, inga störningar överhuvudtaget så hemresan gick nästan för bra. Vid ankomsten till Arlanda möttes man dock av ett riktigt trist väder. När vi lämnade vårt resmål pekade allt på att det skulle bli 20+ med strålande solsken i Wien....
Med denna resa införde vi en ny strategi för val av resmål. Lottning infördes och först att få välja var Bettan som slog till med Wien. I och med att hon vann så får inte hon delta i lottdragningen förrän alla har fått välja.
Damerna tog på sig att boka hotell, vilket gjordes och valet föll på City hotell Tabor som ligger strax utanför själva stadskärnan (15 min att gå).
Torsdag 11/10
Som vanligt startade vi hos Lindqvists på Tegelängsvägen för gemensam resa till Arlanda. Planet avgick 15.40 och vi var inbokade med Niki.
Pga. av lite olyckliga omständigheter så blev det ett visst kvinnofall, både Kaijan (gipsad, stressfaktur i foten) och Lotta (utbildning pga. jobbyte) kunde inte åka med, detta belyste vår ännu inte så väl fungerande hantering av reseupphandlingen. Nåväl sådant får vi lösa till nästa resa.
Resan till Arlanda gick ua så vi hann med att ta en öl och Jägermeister för herrarna och vin till damerna efter incheckningen. Planet var välfyllt men Airbus 320 har gott om utrymme för benen så den 2 timmar långa resan gick väldigt smidigt. Q hade varit kontakt med hotellet och genom detta bokat en buss som skulle hämta oss vid flygplatsen. Tros att flygplatsen i Wien inte tillhör de större så har i alla fall jag aldrig gått så långt för hämta väskan. Nåväl efter en något skakig resa till hotellet (bilproblem?) så stökades incheckningen undan och vi samlades i receptionen för uppstart. Den något korta tiden vi ska tillbringa i Wien ställer krav på snabba förflyttningar så siktet ställdes in på Pratern med tillhörande restaurangbesök på Eisvogel en stadtgasthaus med gott rykte. Skönt att röra på benen och efter c:a 20 minuters rask promenad skymtades Pratern och även den tänkta middagsplatsen. MEN trots en nästan tom restaurang så släpptes vi inte in! Hela restaurangen var tydligen bokad..... Normalt sett borde det finnas en plan B vilket det egentligen också gjorde men den hade försvunnit på vägen till Pratern. Då hungern gjorde oss alltmer desperata, så valdes matstället utifrån klart felaktiga kriterier. Hade vi gått 200m till så hade plan B gått till verket med att ta in på Schweizerhaus. Nåväl varför gråta över spilld mat.
Det blev Restaurant zum Holländerschiff och vi kan bara skylla på oss själva. Visserligen var minsta hamburgarna av XXXL size men lämnade mycket övrigt att önska. Maten kändes lite sekunda och servicen var inte bra. Nej absolut inget som kan rekommenderas trots storleken på hamburgarna.
Fredag 12/10
Dags för stora rundan som skulle innehålla Stefansdomen, Hundertwasserhaus och Schönbrunn - tufft men inte omöjligt. GPS:en ställdes in på Stefansdomen där en guidad tur i katakomberna stod först på listan som började kl 10.00 så vi tänkte anlända till kyrkan i god tid innan. Vilket skedde och vi kom med första gruppen ner i katakomberna (turerna gick varje heltimme). En mycket elegant guidning av en man som kunde sin sak. Katakomberna var egentligen från början en begravningsplats för alla som har råd/rätt till detta. Men det var ju stor skillnad på hur guds utsända, rika medborgar och gemene man hanterades.
Massgravarna under jord stängdes 1783 pga. av den lukt som kom nerifrån katakomberna och spreds uppåt i kyrkan.....
Mozarts begravning hölls i kyrkan 1791 så hans kvarlevor hamnade utan staden i en massgrav utan någon märkning.
Efter denna nedstigning till Hades närområde kändes en tur uppåt mot det mer andliga nödvändigt så det blev omgående hissen upp till himmelen, ja inte riktigt men närmare 60 m uppåt blev det i Norra tornet vilket var alldeles tillräckligt för att få en strålande utsikt över Wiens stadskärna. Däruppe kunde man även beskåda Pummerin en 20 ton tung kyrkklocka som gjutits av kanonkulor, rester från den misslyckade turkiska belägringen av staden.
Det vimlade av försäljare utanför kyrkan som huvudsakligen sålde biljetter till olika arrangemang. Tjusberg hade uttalat önskemål att gå på konsert där wienermusik av mästarna Mozart och Strauss var huvudtema. Och ser man på, av någon märklig anledning står där en kvinna och säljer biljetter till något liknande, hennes säljstrategi gick inte att motstå så det slutade med att vi stod där med 8 biljetter, varav två barnbiljetter!
Glad och uppsluppna att ha gjort en bra deal söktes ett konditori upp, Café Heiner blev målet. Att inte besöka ett riktigt konditori när man är i Wien är närapå straffbart, utsökta bakverk serverat med omsorg och service, eller Roffi som tog en Gulaschsoppa i bakelsernas tempel även han bemött med samma service och kvalitet. Nu blev kartfokus på att hitta rätt väg till Hundertwasserhaus, även en avstickare för att hitta konsertlokalen, med alla rutinerade skogsmullar så var det ingen match. Vi sprang rakt på den märkliga byggnaden som även är ett av Wiens mest populära turistmål.
Efter Hundertwasserhaus var det nödvändigt med mat. Så GPS:en ställdes in på lunch. Denna intogs på Trattoria Frederico 2, Untere Weißgerberstraße. Suverän mat och bra servering fick oss att koppla av. Några av deltagarna provade även en av Trattorian rekommenderad Grappa, allt för matsmältningen.
Allt var nu klart för besöket på Schönbrunn Wiens absolut mest populära turistmål. U-bahn gällde, vilket fungerade utmärkt som transportmedel.
Vid ankomsten så togs beslut att inte besöka själva slottet utan endast parken och dess begivenheter. Marsch upp till Gloriette stod på schemat dock var vi tvungna att lämna åldermannen kvar i parken (Mintuuabstinens?) vilket gjorde att vi inte besökte caféet. Hela anläggningen var absolut en av de mest välskötta och vackra som jag personligen sett, ändå missade vi Palmenhaus och Tiergarten pga. stängningstiden, dessa skall ju också vara speciella.
Middagen intog vi på en kvarterskrog nära hotellet, rekommenderat av receptionen, vilket inte var någon större succé. Samtidigt på också VM-kvalmatcher i fotboll vilket kanske påverkade besöket.
Som tröst klämdes en eller flera nattfösare (bl.a.av märket Averna) på Madiani vilket låg alldeles bakom vårt hotell, kan rekommenderas. Låg även ett Vinotek som granne....
Lördag 13/10
Var bara och hålla farten uppe från fredagen. Förmiddagen skulle innebära splittrad grupp, några skulle till Spanska Ridskolan och några satsade på att möta riktiga Donau. Efter det samlades vi vid Michaelerplatz där några redan hade tagit förfriskningar på Café Griensteidl. Trots detta gnagde tydligen hungern hos vissa, bara efter några kvarter valde vi att svänga in på en Italiensk restaurang. Ok mat och dryck med hyggliga priser trots att vi var mitt i turistområdet. Tyvärr missade vi att ta namnet, Restaurangen ligger granne med Il Melograno som är betydligt dyrare. Stärkta anträddes marschen mot Belvedere och Karls Kirsche.
Efter en halvtimmes vandrande var det dags att leta efter ett vattenhål. Mitt emot Karls Kirche och ovanför U-bahn stationen Karlsplatz, vilket område man för övrigt avråds från att besöka kvällstid, låg ett café eller vad det nu var. En riktig flopp. Som sades vid bordet, den var inte möjlig att betygsätta.
Till Karls Kirche togs entré som var såpass hög att en viss irritation uppstod, så vi gick bara förbi kyrkan. Överhuvudtaget kändes inte kyrkan med dess omgivning som något man behöver besöka. Nu var vi nära Belvedere, strax innan fann vi ett ryskt monument som var "en gåva från de sovetiska soldaterna som lyckades befria Wien från de fascistiska svinen". Det var det tolkning vi kom fram till när vi översatte den ryska texten på tavlorna, skall väl tilläggas att ryska inte tillhör de språk som vi behärskar. Belvedere låg mitt inne bland bostadskvarteren och var ett synnerligen elegant slott dock var inte omgivningen på långa vägar lika vacker som Schönbrunns, men ändå värd ett besök. Efter Belvedere var återfärd till hotellet planerad, detta med spårvagn till station Pratern. Ingen biljettautomat hittades dock men det hindrade inte merparten att kliva på tricken som kom. Det var dock några som satt i spårvagnen med dåligt samvete......
Middagen intogs på restaurang Bieramt som vi slumpmässigt valde pga. dess läge nära vårt konserthus. Ett alldeles ypperligt val. Maten höll hög klass och även vinet vi tog in, TRIAS Cuvée var alldeles utmärkt. Hade även hausgemachte spätzle som beilagen vilket Tjusberg tog in. De kunde också blanda till en hygglig spritze allt enligt överinseende av Q som äntligen fick till den.
Nu var vi framme vid den sista punkten på det späckade fredagsschemat. Wienersängerknaben skulle inte sjunga dit vi skulle även om det var i en skolbyggnad (Imperial Hall Haus am Beethoven Platz Beethoven Platz 1 A - 1010 Vienna). Lite funderingar fanns det nog bland oss när vi satte oss i aulan, mycket med tanke på den kolossala prisreducering som var på biljetterna.
Men bortsett från hårda stolar var konserten av mycket hög klass och musikerna i Vienna Royal Orchestra kunde sin Mozart och Strauss. Fanns dock ingen konferencié utan det gneds och blåstes på i en takt som kunde ha gjort rappare avundsjuk. Konserten var sevärd och en kul avslutning. Tanken fanns att efter konserten besöka något vattenhål i Wiens centrum men det blev en glass och sedan tillbaka till hotellet, där en flaska sekt beställdes + lite annat. Ska tilläggas att Tjusberg är en stor beundrare av sekt vilket också tydligt har framkommit under denna weekend.
Söndag 14/10
Inget utrymme fanns annat än transport med samma buss till flygplatsen för hemresa (avgång 11.05). En hemresa som endast gjorde av 7 st, Ingrid skulle stanna kvar och jobba en dag.
Vi anlände i god tid till flygplatsen, alla biljetter var ok, inga störningar överhuvudtaget så hemresan gick nästan för bra. Vid ankomsten till Arlanda möttes man dock av ett riktigt trist väder. När vi lämnade vårt resmål pekade allt på att det skulle bli 20+ med strålande solsken i Wien....