2010 - Sicilien
Varför Sicilien 2010?
Efter diverse diskussioner där egentligen inte Sicilien var favoriten så enades vi till slut om detta resmål. Enigheten var faktiskt total om minnet inte sviker. Vid en träff hos AnderssonKroon gicks de olika alternativen på hotell igenom och där vi till slut fastnade för Sataru Resort. Hotellet är beläget i Castellamare del Golfo c:a 30 km öster om Trapani. Det innebar också att vi behövde hyrbilar vilket alla var överens om.
Fredag 8/10
Samling 13.00 hos Sederströms i Järna för vidare transport till Skavsta. Vårt plan avgick 16.05 till Trapani Airport.
Efter ankomst och incheck var det dags för traditionsenligt besök i cafet med tillhörande dryck. Flygresan till gick ua, efter landning rusade bilgossarna ut för att hämta ut våra förbokade bilar. Vi hade gjort bokningen 2 dagar innan avfärd.2 st Alfa Romeo 159 eller likvärdiga skulle vänta på oss. Som vanligt, är man böjd att säga, så stämde detta naturligtvis inte. Argus (biluthyrningsfirman) hade överbokat och eftersom vi var sena så fanns inga bilar alls till oss, dom hänvisade våra gossar tilll en lokal uthyrningsfirma. Snabb rusch över till deras disk. Till allas häpnad, dom hade 2 bilar kvar som inte var uthyrda, självklart de största....
Bara bita ihop gå vidare, Nu var dessa 2 faktiskt helt ok passade väldigt bra för oss, kunde åka 6 i en och 4 i den andra.
Äntligen kunde avfärden mot Hotell Sataru påbörjas..... Mörkret hade fallit när vi närmade oss Castellamare del Golfo, där vi skulle svänga av från motorvägen och fortsätta på lokal väg. Beskrivningen av de sista vägvalen var tydliga, måste ta av den tredje vägen till vänster med skylt Contrada Fraginesi. Vi var på rätt väg, SS187 mot Trapani och vi såg skylt nr 1 i mörkret, vi fortsatte en stund men några fler skyltar dök inte upp. Efter några tunnlar bestämde vi oss för att vända och även slå en signal till hotellet, Det började kännas som Bergamo....
Efter diverse felkörningar och telsamtal med hotellet så stannade vi på huvudvägen och inväntade lots. 5 minuter senare stannade vi vid hotellets entre och kunde med en suck konstatera att vi hade vänt kanske 100 m från hotellet när vi var ute och snurrade. Nåväl vi la det bakom oss, snabb incheckning, vi hade beställt middag till kl 21.00 och nu var klockan över 22.00. Samling i matsalen där vår hotellvärd Alessandra Calandra snabbt lotsade in oss i middagen.
Förrätt: Pasta Gamberi e Asparagi (Pasta med räkar och sparris)
Varmrätt: Tuna Fish, onions, aceto nero.
Efterrätt: Biscotti, Marsalavin.
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
På grund av ett missöde var 2 par tvungna att dela rum första natten.
Lördag 9/10
En dag som skulle innehålla bl. a. allt ett besök i naturreservatet Lo Zingaro.
Tanken var att denna dag skulle vi upptäcka närområdet dvs i följande ordning: Scopello, Lo Zingaro, San Vito Lo Capo och Erice om vi hann.
Vår frukost var i tunnaste laget för en grupp som behövde ladda batterierna, men det hann aldrig bli mer än en tanke. Vi blåste iväg mot Scopello som var första anhalt, redan här borde vi ha satt oss ned och väntat in något, vad vet jag inte , men vi missade faktiskt Scopello, dvs den historiskt intressanta delen, vi fortsatta med oförminskad hastighet till Lo Zingaro, Italiens första naturreservat (1981). Det är endast tillåtet att vandra i reservatet, tyvärr bara från punkt A till punkt B och tillbaka (c:a 2-3tim).
Vi beslöt att efter c:a halva vägen från punkt A vända tillbaka och åka till punkt B och därifrån utgå till en grotta som var utmärkt på vandringsleden. Reservatet i sig var en riktig naturupplevelse, rekommenderas ett besök. Innan vi startade från punkt B valde vi att luncha i San Vito Lo Capo. Det fick bli i utkanten, var svårt att få parkering vilket gjorde att vi missade Cafe Europa och även couscous restaurangerna i centrum. Efter en Pizza vilket var påbjudet och en fascinerande biltur till punkt B där vandringen till Grottan återupptogs, vilken (grottan) visade sig vara något annat än vad vi trodde, men s..t samma, på återvägen tog vi oss ned till en liten strandremsa där några av resenärerna tog sig ett svalkande dopp. Åter till bilarna, kunde vi konstatera att klockan var såpass mycket att vi fick skjuta på Erice besöket, vilket alla var tacksamma över, för hunger och trötthet började märkas i gruppen. Ett stopp på vägen tillbaka bara för bunkring. En liten förfest innan middagen kl 20.00 företogs i det rum som var störst.
Förrätt: Pasta Norma (Pasta med tomat och aubergine)
Varmrätt: Carne Involtini alla Siciliana (rullader med kött, korv, ost och vindruvor)
Efterrätt: Cassata Sicilia
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
Söndag 10/10
Solunto, Caccamo och Cefalu blev söndagens resmål, Solunto med sin lokalisering 200 m upp på ett berg, Caccamo som har en tusenårig normandisk borg i centrum och Cefalu för sin gamla stadsdel. Sagt och gjort efter frukosten drog vi iväg österut. Lite tråcklande i Bagheria behövdes innan vi kom fram till Monte Catalfano. Återigen var vi (Reseleiter) lite snett ute, av någon märklig anledning som aldrig framkom pga språkliga begränsningar så var själva området där den utgrävda staden ligger stängt och vi var förvisade till ett museum som säkert var intressant men inte idag. Något nedstämda trots det otroligt vackra vädret drog vi vidare. På vägen till Caccamo så lusläste reseleiter guideboken och fann att den Normandiska borgen bara kan besökas efter ö.k. Med språkförbistringarna kring besöket på Solunto i färskt minne, bestämde vi i ledarbilen att köra vidare mot Cefalu istället.
Lite oro uppstod vid infarten till Cefalu (långa bilköer) men nu var ledarbilen uppvärmd och lyckades pricka en parkeringsplats omgående. In i gamla staden där några gator gjordes med ett besök i den vackra kyrkan som välkommet avbrott. Efter en stunds vandring utanför stadsmuren så var det dags för lunch. På en veranda på klipporna med utsikt ut över medelhavet åts en riktigt välsmakande lunch. Lasagne, kalvcarpaccio och musselsoppa var några av de rätter som intogs på restaurang Il Saraceno. Ett besök på en Gelateria avslutade besöket i Cefalu. Nu började filatelisterna bli lite oroliga, hitintills hade dom bara införskaffat 3 st frimärken totalt. Trots alla T:n vi såg fanns det ingen som hade frimärken och dessa Tabacchi var de enda som fick sälja. Återfärden till hotellet gick via Castellamara del Golfo framförallt för att leta T:n men även försöka hitta en öppen Supermarket på söndagskvällen. När det såg som mörkast ut hittade vi äntligen en affär där en del inköp gjordes av diverse till kvällens happy hour. Dock inga frimärken skall tilläggas..... Middagen var bokad till 20.00
Förrätt: Pasta con i Ricci (Pasta med sjöborrar)
Varmrätt: Pesce Capone al forno ()
Efterrätt: Lemon ice cream
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
Kvällen avrundades med en dryckesnyhet, pga de begränsade resurserna så blev det en Kajsa Varg (man tager vad man haver) som styrde oss.
Grappachino blev kvällens nattfösare och med varm hand lämnade vi över världsnyheten till hotellet.
Måndag 11/10
Måndagens plan var att besöka det som intressant på västra sidan och kuststräckan söderut. Starten skulle gå till Segesta en bosättning från 400 f.k. och placerad på ett berg. Enligt kartan inga problem, när vi svängde av fråm motorvägen mot Segesta så blev vi lite fundersamma, fanns en skylt med ordet chiusi (eller något liknade) genast gick tankarna att vägen var avstängd, men då skulle väl Segesta skylten vara övertäckt? Nåväl Roffi var chaufför och han la inga fingrar emellan, vi körde in på vägen (som knappt var någon väg) efter några minuter kom några rejäla vägreparationer till synes och vi tog ett lättat andetag. Men säg den glädje som varar. Några minuter senare kommer vi till järnvägsbommar som verkat varit nere i åtskilliga år. Några minuters väntan på eventuellt tåg och även avlyssnande av räls gav inga indikationer om aktiviteter på järnvägen. En stunds diskussioner ledde till att bilarna skulle vändas, det var inte helt lätt på den smala vägen. När vi äntligen skulle anträda återfärden kom tåget!! 2 minuter senare var bommarna uppe igen! Snabbt över järnvägen innan bommarna gick ner igen, efter bara några minuter var vi framme vid Segesta.
Kan nu bara tala för mej själv. Känslan att se dessa byggnader som har mer än 2000 år på nacken i denna dramatiska och vackra omgivning är enorm. Visserligen är inte templet färdigbyggt, men so what. Amfiteatern låg högst upp på en höjd, man kunde ta buss vilket vi också gjorde. Nu fanns där ett helt litet samhälle (åtminstone resterna) på höjden men teatern var magnifik man såg ända bort till Castellamare del Golfo vilken (40 km) som varit hamnen för denna bosättning. Samtidigt när vi var där passade några EU-kommissionärer att besöka området. Man funderar ju ibland på var ens skattepengar går när det gäller EU. Hoppas bara inte mina används för dessa personer......
Dagen är kort, efter ett litet rådslag där reseleiter övertygade de övriga om riskerna med ett besök i Erice så enades vi om att åka till Salemi för lunch därefter ut till kusten, Mothia och Marsala och därefter till Trapani Airport för hemresa.
Nu började ledarbilen hamna på riktigt djupt vatten! Vägvalen blev ödesdigra denna dag, redan vid utfarten från Segesta blev det fel, det insåg vi efter några minuter, nu kunde Salemi strykas från besökslistan. Jaha nu gällde det att vara flexibel och dynamisk, siktet ställdes in på kusten närmare bestämt Mothia vilket fanns med på besökslistan. Men innan var det dags för lunch, Ristorante Eubes förärades med ett besök tyvärr var också en busslast med väldigt tydligt talande britter redan där och dom hade inte fått mat ännu. Väntetiden på lunchen blev lång så alla mosquitos fick ett rejält tillskott av nordiska blodkroppar. Vilket som, lunch fick vi och de flesta var hyggligt nöjda och mätta. Men nu började dimbankarna glida in, istället för att stanna på parkeringen vid färjan över till ön Mothia så gled vi vidare mot Marsal och Gelataria och Tabachi vilket filatelisterna nu nästan hade gett upp hoppet om. Resten lägger vi en slöja över. Ja förutom att i Marsala fanns det frimärken! Bilarna lämnades igen ua och nu kändes som vi var på väg att lämna denna ö.
Hemresa kl 20.00 vi landade 23.30 på Skavsta 7 grader varmt, egen bilnyckel försvunnen, tacksamt nog så körde Q oss hem stort tack Q.
Efter diverse diskussioner där egentligen inte Sicilien var favoriten så enades vi till slut om detta resmål. Enigheten var faktiskt total om minnet inte sviker. Vid en träff hos AnderssonKroon gicks de olika alternativen på hotell igenom och där vi till slut fastnade för Sataru Resort. Hotellet är beläget i Castellamare del Golfo c:a 30 km öster om Trapani. Det innebar också att vi behövde hyrbilar vilket alla var överens om.
Fredag 8/10
Samling 13.00 hos Sederströms i Järna för vidare transport till Skavsta. Vårt plan avgick 16.05 till Trapani Airport.
Efter ankomst och incheck var det dags för traditionsenligt besök i cafet med tillhörande dryck. Flygresan till gick ua, efter landning rusade bilgossarna ut för att hämta ut våra förbokade bilar. Vi hade gjort bokningen 2 dagar innan avfärd.2 st Alfa Romeo 159 eller likvärdiga skulle vänta på oss. Som vanligt, är man böjd att säga, så stämde detta naturligtvis inte. Argus (biluthyrningsfirman) hade överbokat och eftersom vi var sena så fanns inga bilar alls till oss, dom hänvisade våra gossar tilll en lokal uthyrningsfirma. Snabb rusch över till deras disk. Till allas häpnad, dom hade 2 bilar kvar som inte var uthyrda, självklart de största....
Bara bita ihop gå vidare, Nu var dessa 2 faktiskt helt ok passade väldigt bra för oss, kunde åka 6 i en och 4 i den andra.
Äntligen kunde avfärden mot Hotell Sataru påbörjas..... Mörkret hade fallit när vi närmade oss Castellamare del Golfo, där vi skulle svänga av från motorvägen och fortsätta på lokal väg. Beskrivningen av de sista vägvalen var tydliga, måste ta av den tredje vägen till vänster med skylt Contrada Fraginesi. Vi var på rätt väg, SS187 mot Trapani och vi såg skylt nr 1 i mörkret, vi fortsatte en stund men några fler skyltar dök inte upp. Efter några tunnlar bestämde vi oss för att vända och även slå en signal till hotellet, Det började kännas som Bergamo....
Efter diverse felkörningar och telsamtal med hotellet så stannade vi på huvudvägen och inväntade lots. 5 minuter senare stannade vi vid hotellets entre och kunde med en suck konstatera att vi hade vänt kanske 100 m från hotellet när vi var ute och snurrade. Nåväl vi la det bakom oss, snabb incheckning, vi hade beställt middag till kl 21.00 och nu var klockan över 22.00. Samling i matsalen där vår hotellvärd Alessandra Calandra snabbt lotsade in oss i middagen.
Förrätt: Pasta Gamberi e Asparagi (Pasta med räkar och sparris)
Varmrätt: Tuna Fish, onions, aceto nero.
Efterrätt: Biscotti, Marsalavin.
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
På grund av ett missöde var 2 par tvungna att dela rum första natten.
Lördag 9/10
En dag som skulle innehålla bl. a. allt ett besök i naturreservatet Lo Zingaro.
Tanken var att denna dag skulle vi upptäcka närområdet dvs i följande ordning: Scopello, Lo Zingaro, San Vito Lo Capo och Erice om vi hann.
Vår frukost var i tunnaste laget för en grupp som behövde ladda batterierna, men det hann aldrig bli mer än en tanke. Vi blåste iväg mot Scopello som var första anhalt, redan här borde vi ha satt oss ned och väntat in något, vad vet jag inte , men vi missade faktiskt Scopello, dvs den historiskt intressanta delen, vi fortsatta med oförminskad hastighet till Lo Zingaro, Italiens första naturreservat (1981). Det är endast tillåtet att vandra i reservatet, tyvärr bara från punkt A till punkt B och tillbaka (c:a 2-3tim).
Vi beslöt att efter c:a halva vägen från punkt A vända tillbaka och åka till punkt B och därifrån utgå till en grotta som var utmärkt på vandringsleden. Reservatet i sig var en riktig naturupplevelse, rekommenderas ett besök. Innan vi startade från punkt B valde vi att luncha i San Vito Lo Capo. Det fick bli i utkanten, var svårt att få parkering vilket gjorde att vi missade Cafe Europa och även couscous restaurangerna i centrum. Efter en Pizza vilket var påbjudet och en fascinerande biltur till punkt B där vandringen till Grottan återupptogs, vilken (grottan) visade sig vara något annat än vad vi trodde, men s..t samma, på återvägen tog vi oss ned till en liten strandremsa där några av resenärerna tog sig ett svalkande dopp. Åter till bilarna, kunde vi konstatera att klockan var såpass mycket att vi fick skjuta på Erice besöket, vilket alla var tacksamma över, för hunger och trötthet började märkas i gruppen. Ett stopp på vägen tillbaka bara för bunkring. En liten förfest innan middagen kl 20.00 företogs i det rum som var störst.
Förrätt: Pasta Norma (Pasta med tomat och aubergine)
Varmrätt: Carne Involtini alla Siciliana (rullader med kött, korv, ost och vindruvor)
Efterrätt: Cassata Sicilia
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
Söndag 10/10
Solunto, Caccamo och Cefalu blev söndagens resmål, Solunto med sin lokalisering 200 m upp på ett berg, Caccamo som har en tusenårig normandisk borg i centrum och Cefalu för sin gamla stadsdel. Sagt och gjort efter frukosten drog vi iväg österut. Lite tråcklande i Bagheria behövdes innan vi kom fram till Monte Catalfano. Återigen var vi (Reseleiter) lite snett ute, av någon märklig anledning som aldrig framkom pga språkliga begränsningar så var själva området där den utgrävda staden ligger stängt och vi var förvisade till ett museum som säkert var intressant men inte idag. Något nedstämda trots det otroligt vackra vädret drog vi vidare. På vägen till Caccamo så lusläste reseleiter guideboken och fann att den Normandiska borgen bara kan besökas efter ö.k. Med språkförbistringarna kring besöket på Solunto i färskt minne, bestämde vi i ledarbilen att köra vidare mot Cefalu istället.
Lite oro uppstod vid infarten till Cefalu (långa bilköer) men nu var ledarbilen uppvärmd och lyckades pricka en parkeringsplats omgående. In i gamla staden där några gator gjordes med ett besök i den vackra kyrkan som välkommet avbrott. Efter en stunds vandring utanför stadsmuren så var det dags för lunch. På en veranda på klipporna med utsikt ut över medelhavet åts en riktigt välsmakande lunch. Lasagne, kalvcarpaccio och musselsoppa var några av de rätter som intogs på restaurang Il Saraceno. Ett besök på en Gelateria avslutade besöket i Cefalu. Nu började filatelisterna bli lite oroliga, hitintills hade dom bara införskaffat 3 st frimärken totalt. Trots alla T:n vi såg fanns det ingen som hade frimärken och dessa Tabacchi var de enda som fick sälja. Återfärden till hotellet gick via Castellamara del Golfo framförallt för att leta T:n men även försöka hitta en öppen Supermarket på söndagskvällen. När det såg som mörkast ut hittade vi äntligen en affär där en del inköp gjordes av diverse till kvällens happy hour. Dock inga frimärken skall tilläggas..... Middagen var bokad till 20.00
Förrätt: Pasta con i Ricci (Pasta med sjöborrar)
Varmrätt: Pesce Capone al forno ()
Efterrätt: Lemon ice cream
Genomgående drycker till maten vitt (Grillo Trapanti), rött (Nero d'avola) och bordsvatten.
Kvällen avrundades med en dryckesnyhet, pga de begränsade resurserna så blev det en Kajsa Varg (man tager vad man haver) som styrde oss.
Grappachino blev kvällens nattfösare och med varm hand lämnade vi över världsnyheten till hotellet.
Måndag 11/10
Måndagens plan var att besöka det som intressant på västra sidan och kuststräckan söderut. Starten skulle gå till Segesta en bosättning från 400 f.k. och placerad på ett berg. Enligt kartan inga problem, när vi svängde av fråm motorvägen mot Segesta så blev vi lite fundersamma, fanns en skylt med ordet chiusi (eller något liknade) genast gick tankarna att vägen var avstängd, men då skulle väl Segesta skylten vara övertäckt? Nåväl Roffi var chaufför och han la inga fingrar emellan, vi körde in på vägen (som knappt var någon väg) efter några minuter kom några rejäla vägreparationer till synes och vi tog ett lättat andetag. Men säg den glädje som varar. Några minuter senare kommer vi till järnvägsbommar som verkat varit nere i åtskilliga år. Några minuters väntan på eventuellt tåg och även avlyssnande av räls gav inga indikationer om aktiviteter på järnvägen. En stunds diskussioner ledde till att bilarna skulle vändas, det var inte helt lätt på den smala vägen. När vi äntligen skulle anträda återfärden kom tåget!! 2 minuter senare var bommarna uppe igen! Snabbt över järnvägen innan bommarna gick ner igen, efter bara några minuter var vi framme vid Segesta.
Kan nu bara tala för mej själv. Känslan att se dessa byggnader som har mer än 2000 år på nacken i denna dramatiska och vackra omgivning är enorm. Visserligen är inte templet färdigbyggt, men so what. Amfiteatern låg högst upp på en höjd, man kunde ta buss vilket vi också gjorde. Nu fanns där ett helt litet samhälle (åtminstone resterna) på höjden men teatern var magnifik man såg ända bort till Castellamare del Golfo vilken (40 km) som varit hamnen för denna bosättning. Samtidigt när vi var där passade några EU-kommissionärer att besöka området. Man funderar ju ibland på var ens skattepengar går när det gäller EU. Hoppas bara inte mina används för dessa personer......
Dagen är kort, efter ett litet rådslag där reseleiter övertygade de övriga om riskerna med ett besök i Erice så enades vi om att åka till Salemi för lunch därefter ut till kusten, Mothia och Marsala och därefter till Trapani Airport för hemresa.
Nu började ledarbilen hamna på riktigt djupt vatten! Vägvalen blev ödesdigra denna dag, redan vid utfarten från Segesta blev det fel, det insåg vi efter några minuter, nu kunde Salemi strykas från besökslistan. Jaha nu gällde det att vara flexibel och dynamisk, siktet ställdes in på kusten närmare bestämt Mothia vilket fanns med på besökslistan. Men innan var det dags för lunch, Ristorante Eubes förärades med ett besök tyvärr var också en busslast med väldigt tydligt talande britter redan där och dom hade inte fått mat ännu. Väntetiden på lunchen blev lång så alla mosquitos fick ett rejält tillskott av nordiska blodkroppar. Vilket som, lunch fick vi och de flesta var hyggligt nöjda och mätta. Men nu började dimbankarna glida in, istället för att stanna på parkeringen vid färjan över till ön Mothia så gled vi vidare mot Marsal och Gelataria och Tabachi vilket filatelisterna nu nästan hade gett upp hoppet om. Resten lägger vi en slöja över. Ja förutom att i Marsala fanns det frimärken! Bilarna lämnades igen ua och nu kändes som vi var på väg att lämna denna ö.
Hemresa kl 20.00 vi landade 23.30 på Skavsta 7 grader varmt, egen bilnyckel försvunnen, tacksamt nog så körde Q oss hem stort tack Q.
Sammanfattning
Resesällskapet och maten var på topp, det är alltid lika roligt att vara tillsammans de här dagarna. Middagarna på hotellet får nog räknas till en av resans höjdpunkter, även vädret stod oss bi. Har vi något som kunde varit bättre? Självklart, finns alltid utrymme för förbättringar. Och det tar vi med oss till nästa resa. På kommande hotell skall vi se till att frukosten håller en högre nivå, det var väl den svaga delen på Sataru Resort som för övrigt kan rekommenderas. Annars så saknas naturligtvis ett besök på vulkanen Etna, det skulle från vårt hotell, tyvärr bli en heldagsresa. Vi återkommer! |